lördag 28 september 2013

Getingen och möjligheten

En geting vandrade på glaset till fönsterrutan i sovrummet denna morgon. Jag öppnade det för att getingen lättare skulle ta sig ut men den bara fortsatte att vandra. Jag hämtade ett papper som jag försökte få den att kliva in på för att kunna bära ut den, men getingen letade sig snabbt tillbaka till glaset där den fortsatte sin vandring. Upp, hela tiden upp. Inte ut. Flera gånger försökte jag att ge den skjuts, visa den vägen - förgäves. Till slut hämtade jag ett dricksglas och föste in getingen mellan glaset och papperet. Den surrade instängt och försökte flyga vilket den fick ute på balkongen när glaset och papperet skiljdes åt.
Medan jag arbetade med getingen och svor över att den inte fattade att fönstret var öppet och att gå upp längst glaset inte skulle göra den fri utan bara trött och uttorkad och slutligen död på min fönsterbräda frågade jag mig hur många gånger jag gjort likadant? Hur ofta har jag vandrat på, övertygad om att jag tar den rätta vägen och om jag faller eller om någon petar på mig har jag fortsatt ändå. Det slog mig hur det ibland kan leda till att man hittar vägen ut och att alla steg var nödvändiga för att hitta dit, men att det ibland kan vara en evighetsvandring där man aldrig blir varse vindpusten från det öppna fönstret. Det slog mig också hur jag ibland ser människor vandra på längst samma väg och hur jag förtvivlat gärna skulle vilja ta en glaskupa och ett papper och bara få dem att se det öppna fönstret, möjligheten. Jag slogs också av sorgen över att hur mycket man än petar på dem så byter de inte riktning och av hur svårt det är att ta det faktum att man inte kan gripa in lika lätt som när det gäller en geting.

torsdag 26 september 2013

Det stora dånet

Från söder dånar vattenmassorna där älven blivit fors
Från norr dånar den hemtama tågtrafiken
I köket dånar elden i vedspisen
I huvudet dånar misstro och samhällsförakt
I maggropen - besvikelse.

lördag 21 september 2013

Sagan

Jag tar min palett och blandar färger för att måla livet till en saga. Jag gör det magiskt, mytiskt och mystiskt med dova men glödande färger. Jag målar en skog av nakna grenar som strävar mot himmelen och en stig som slingrar därigenom. Jag målar en stad där husfasaderna lutar sig inåt gatan och följer den vandrandes steg med sina fönster till ögon. Jag målar stjärnor på en nattsvart sky och ett norrsken som spelar. Jag målar människorna ärrade men vackra och förvandlar de misslyckade till hjältar. Jag målar en uppåtgående sol vars strålar letar sig in under människornas stängda jackor - och börjar en ny dag.

lördag 14 september 2013

Så var det gjort.

Jag vill bara säga att...


När Albert A Michelson, den förste i USA som fick nobelpriset i vetenskap, vid slutet av sitt liv tillfrågades varför han tillbringat så mycket av sin tid med att mäta ljusets hastighet lär han ha svarat: 
"Det var så roligt."
(ur Flow av Mihaly Csikszentmihalyi)

Jag ville bara säga( skriva) det.
Betona.
Så 
var det gjort.

fredag 13 september 2013

Svar till: Bara undrar...

När fågelungen tar sina första flaxande vingtag ur boet
har den då en plan för vart den ska flyga
eller flyger den på ren och skär instinkt?

och

gäller samma sak för människobarn
oberoende av ålder
och boets konstitution?

Svar mottages tacksamt till; Boet börjar bli trångt

och

när fågelungen hittas tufsig mitt på motorvägen
eller avsvimmad efter att ha flugit in i en fönsterruta
vem tar hand om den då?

Svar till; Bara undrar...

lördag 7 september 2013

Trots och fastän

Hennes två tidigare äkta män hade dött i cancer. Hon var nu änka för andra gången. Och fastän han inte hade någon lust att sitta ensam på ålders höst utan föredrog att ha någon att titta på nyheterna och något trevligt underhållningsprogram på tv med, och fastän de skrattade tillsammans och kunde prata om sådant som kändes viktigt och hade kramats några gånger så tvekade han. Trots att han var en rationell och logiskt tänkande varelse och om inte direkt ateist eller agnostiker utan så där vanligt kristen som folk är mest, så där så det knappast räknas annat än på skattesedeln så rörde sig i honom en tvekan. För tänk om det vilade en förbannelse över henne som gjorde att han om han accepterade och flyttade hem till henne också skulle drabbas av cancer och gå bort. Eller möjligen om den onda spiralen vari hon befann sig kunde brytas med honom, om han kunde befria henne och ändra hennes öde. Och fastän han gärna ville tro att han var en logisk, rationell och pragmatisk person utan någon ödestro eller annan tro om man bortser från de gånger han hamnat i knipa och trots allt anropade någon slags högre makt så tvekade han.

fredag 6 september 2013

En solig dag eller Utrunnen

När han sträckte fram armen för att knacka på dörren
när den knutna näven nuddade det svala fönsterglaset
när det svala glaset skälvde lätt under hans knogar
när sekunderna av väntan blev år
när dörren slutligen öppnades
höll han emot av all kraft 
för att inte rinna ut i hjälplöshet
höll han ihop sig själv
sög in magen och svalde hårt

Senare
inte alls långt senare
såg han som hastigast
på en parkering
med Icakassen i hand
en solig dag
den som öppnat dörren
en hastig skymt
och inget mer
av den som log
och som helt ovetandes
brutit genom hans försvar

Och i bilen
bakom ratten
med barn och mjölkpaket fulla baksätet
släppte han ut magen
öppnade de knutna nävarna
rann ut i hjälplöshet

Och senare
inte långt senare
kunde han höra sirenerna
känna sig själv utrunnen
som mjölkpaketet
se den öppna handen krossad
som bilrutan
det svala glaset inträngt i hans knogar
och sekunderna av väntan blev år

allt medan den som öppnat dörren
ställt ner Icakassen
tagit fram nycklarna
hemma
helt ovetandes
om tystnaden som skalv i bilen

torsdag 5 september 2013

Yrkesskadad

När man sitter på en kurs
en helt vanlig kvällskurs
som en helt vanlig deltagare
nej, förresten, en cirkel
inte en kurs
när man sitter på en cirkel
inte i en cirkel
utan i en hästskoform
som en vanlig deltagare
är det väl själva faan
att det inte ska gå
att lägga undan pedagogen
att det inte ska gå att stuva undan
grupprocesstänket
att man inte kan sitta där
som en helt vanlig jävla deltagare
och tugga i sig en inkompetent
kursledare
och bara fokusera
på att nöta in fakta
nog är det väl själva faan
att man ska sitta där
med ett holistiskt synsätt
och en inbyggd ledarskapsmanual
Yrkesskadad
ända in i märgen



onsdag 4 september 2013

Långt bort och nära

Natten var ljus
gardinen tunn
lakanen vridna
Armarna runt henne
menade kärleksfulla
men för henne
fängslande

Utanför var hustaken
gatorna
den stilla nattluften
I den svävade hon
över den sovande staden
fri och tunn som gardinen
tills hon återvände,
med morgonljuset,
möjlig att omfamna.