Sömnig småstad

Det är förmiddag
småstaden sömnig
gågatan glest befolkad
korvförsäljaren sover på sin stol
skröplig farbror med tjock tax promenerar
en dragspelsmelodi slingrar fram

Suddenly I can see clearly

... för jag har putsat fönstren.

Mellan regnen

nyss regnade det
igen
himlen är ombytlig
nyckfull kanske lynnig
som jag
inuti pågår dragkamp
med fler rep än ett
de slår knut på varandra
trasslar, skaver, nöter
en sida får övertaget
för en stund
mellan regnen
blir något kristallklart
tydligt
inom räckhåll

Dagar som sandkorn eller Jagad av reglar och konsten att vänta och sova på saken

Kanske verkar det vara lite som The never ending story det här med altanen. Den som jag nämnt i flera år men som fortfarande lyser med sin frånvaro. Men i sommar ska den bli - banne mig! Den jagar mig, jag får ingen ro. Jag vaknar klockan fyra och tänker på balkskor och bjälklager, avstånd mellan staketstolpar och väger för- och nackdelar mellan olika alternativ.
Men i natt har jag sovit utan att altantankarna klampat in och stört min sömn och idag är jag lugn. Jag kan inte göra något förrän jag har virke och det behöver jag vänta tills jag kan få hjälp att hämta eftersom min bil är för liten och utan dragkrok.
Idag är det plötsligt lätt att tänka hur dumt det är att jaga upp sig för något som ligger i framtiden istället för att ta var på det som är just nu. Det som igår verkade vara dagar som rann genom fingrarna som finkornig sand i ett timglas verkar idag vara dagar som sandkorn på en lång sandstrand. Och det bara på grund av sömn.

Som Dr Jekyll och Mr Hyde

Som Dr Jekyll och Mr Hyde eller kanske inte riktigt men iallafall, hans ansikte förändras. Det går så fort. Synen mörknar. En skugga drar över hans person. En avsky bubblar upp inifrån. Bara på grund av några ord. Yppade av någon fullkomligt ovetandes om att de rör vid något i honom. Något som blivit skadat, förfördelat någon gång. Och sedan hans ord, som kulsprutesmatter, blint avfyrade utan tydlig måltavla. Alla träffas som befinner sig inom skotthåll.
Som Dr Jekyll och Mr Hyde, ungefär, och man undrar vad elixiret består av? Det som gör förvandlingen.

Storm

"Det är en storm på väg"
"Jaså" sa hon förvånat och tittade ut över ett lugnt hav och en blå himmel. " Hur kan du veta det?"
"Jag känner det på mig" sa han och stirrade ner i bordet.
Och stormen kom men havet låg fortfarande lugnt. Istället blåste vreden upp inom husets väggar och kastade de vindpinade människorna fram och tillbaka, fick lampan över köksbordet att hamna i gungning och ord att uttalas som tidigare varit gömda långt ner i det gyttjiga undermedvetna.
Efteråt. När allt var lugnt igen utom kökslampan som fortfarande eftergungade satt de återigen vid bordet. På varsin sida. Som alltid.
" Så länge stormen finns utanför, när havet slår mot klipporna och vinden river tag i väggarna då står vi enade. Men hur gör vi nu?" Hennes ord var trevande försiktiga, som det första tådoppet i havet om våren.
Han lyfte handen, tog tag i lampskärmen, stannade den. "Jag vet inte"