I kökstaket finns prickar av något som en gång skvätt. De har ätit sig fast i de porösa plattorna. Med ögonen och tanken drar jag streck från den ena fläcken till den andra, ritar ett osynligt prick till prick. Slipper följa siffror och kan skapa vilken bild jag vill.
Likadant är livet. Jag följer färre och färre numrerade punkter och av andra utstakade vägar. Omformar bilden av hur jag vill leva. Konstaterar att jag inte längre har något att bevisa utan bara vill vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar