Mannen som väntade på våren

Han hade bestämt sig för att vänta in våren, gjort det till sin livsuppgift. Han hade placerat fåtöljen vid fönstret och sig själv i fåtöljen. Därifrån kunde han bevittna naturens förändringar. I sin hand höll han en anteckningsbok. Där skrev han en kort notis om varje dags väder. Han antecknade snöns konsistens så vitt han kunde se, han läste av temperaturen, han betraktade stjärnorna, månen och norrskenet. Så satt han dag ut och dag in med avbrott för den dagliga gymnastiken för att hålla kroppen i form och små promenader in i köket för att ta sig en bit mat samt de nödvändiga toalettbesöken. En gång i veckan kom ett bud med  mat åt honom. Så fortgick livet för mannen som väntade på våren.

Lucka 24 - Fru Jul

När min mamma var liten brukade hon och hennes syster sitta i fönstret under nyår för att se det nya året komma. Jag tror att hon hade sett en bok där nyåret var en person som sopade bort det gamla året, ungefär som Gumman Tö. Iallafall har jag skapat den bilden i mitt huvud utifrån hennes berättelse.

Igår satt jag uppe och vakade in julaftonen och vid tolvtiden när jag tittade ut genom fönstret tyckte jag mig se Fru Jul svepa in på gården med sin långa kappa. Den är mantelliknande och med den kan hon omhulda oss alla, svepa in oss i julefrid, få oss att försonas med oss själva och andra, värma de som fryser, trösta de ledsna och glädjas med de lyckliga.

Jag tyckte mig känna den fjäderlätta manteln landa över mig innan hon drog vidare och jag kom att tänka på hur det var att bygga en koja under ett bord med ett lakan över när man var liten. Jag tänkte på hur mysigt det var och på vilken samhörighet och förtrolighet man kände med kompisen man delade kojan med.

Om man tänker sig att Fru Jul sveper in oss alla, hela jorden( jo jag vet att inte alla firar jul men vi kan kalla henne något annat), i sin mantel så borde det innebära att vi alla känner samhörighet och förtrolighet samtidigt som vi har tillräckligt mycket utrymme för att inte börja bråka om att det blir för trångt eller behöva kasta oss ut efter luft om någon släpper sig. Jag tänker att det vore finfint om vi kunde tänka så, för på sätt och vis är det ju så det är!

Insvept i julefrid vill jag nu önska alla en riktigt God Jul!

Lucka 23 - Dan före

Så är den nästan här. Granen står klädd. Klapparna ligger inslagna. Julkakorna har provsmakats. Och ett stråk av melankoli drar över mig. En rest från något som jag inbillat mig att jag lämnat, tendensen att ta ut avsked och separationer i förväg.
Jag tycker att tiden innan jul är den mysigaste, medan det finns förväntan i luften och saker att förbereda. Själva julafton är på något vis en dag som lyder under egna regler om tid då den går egendomligt långsamt samtidigt som den är över alldeles för fort.
Sedan kommer tomheten och man måste äta julmat, som jag inte tycker om ens i början, i flera dagar och högar med sönderrivet papper och kartonger är allt som återstår av de omsorgsfullt inslagna julklapparna( när de tagits omhand förstås)
Det är tur att det blir nyår strax efter så man kan börja planera menyn eller om man ska göra en resa, börja packa.
Men nu ska jag inte gå händelser i förväg eller ta ut något i förskott, varken glädje eller sorg. Jag ska inte påbörja något projekt utan bara vara dan före i några minuter till, och njuta.

Lucka 22 - Julkrubban som kom in från kylan

För många år sedan fick jag för mig att jag skulle tillverka en julkrubba som jag sedan skulle göra små figurer till. Först sågade mig i fingret med bandsågen och när julkrubban väl blev klar så kunde jag inte förmå mig att tillverka figurer. Jag kommer ju inte riktigt överens med den där Jesus som ska ligga däri. Så krubban blev stående i verkstan. Dammet la sig som en hinna över och spindlarna vävde in den.
Men nu har den fått komma in från sin plats i periferin. Det slog mig plötsligt att jag kan nöja mig med bara djuren i stallet eller möblera och befolka den hur jag vill och att det skulle kunna bli en skojig jultradition, att varje år ställa upp något nytt. Kanske något som symboliserar nåt jag kan relatera till eller tro på, eller kanske något som genomsyrat året.
Eftersom detta slog mig idag har jag inte hunnit tillverka något att placera där ännu men man tager vad man haver.

Lucka 21 - Värmande glögg

Jag fick en flaska lättglögg för ett tag sedan. Den har stått oöppnad men idag tror jag det är dags att skruva av korken, värma och dricka. För idag vill jag utbringa en skål för dem som inte längre finns här. För alla de som gått  före i släktledet och som jag har att tacka för att jag finns till.
Om någon endaste av dem hade gjort ett annat val någonstans hade den delen av historien som är min med största sannolikhet sett annorlunda ut och jag hade inte suttit här och bloggat om det. Jag är oerhört glad över att de funnits och att jag får vara en del av en lång och om man tänker på det ganska skör tråd.
Det vill jag hylla med något värmande och alkoholfritt eftersom jag känner människor som lämnat oss fastän de fortfarande är i livet. Sådana som valt alkoholen framför livet med oss andra.
Ibland är det en svårare sorg att bära än när någon faktiskt dött, det att se en människa gå ner sig och vända sig bort. När man måste släppa greppet fastän människan i fråga är handgripligen gripbar. Att gå balansgång mellan hopp och förtvivlan kan vara svårare än att hänge sig åt förtvivlan när någon närstående dött och till slut inse att det inte går att förtvivla mer.
Jag vill också värma glögg och skåla för de människor som inte tillhör släktledet men som någon gång korsat min väg.
Alla dessa människor har gett mig något, påverkat mina beslut och mina steg så att jag gör val som kanske någon avlägsen släkting i framtiden kommer att var tacksam över... eller förbanna, vem vet.

Lucka 20 - Jullovsmorgon

Vakna.
Titta på klockan.
Stiga upp.
Äta frukost.
Lägga sig igen!

Lucka 19 - Ja se det snöar

Ja se det snöar...
och om man inte kan se det så
kan man känna hur snöflingorna landar på nästippen
och fastnar i ögonfransarna
och om man inte kan känna det så
kan man höra knarret när skosula möter snö
och på den mjukhet bilarna passerar med
och det fina svischet som följer i virvlet bakom bilen
och om man inte kan höra det så
kan man sticka ut tungan och smaka på snöflingorna som landar och smälter
och om man inte kan smaka det så
kan man dra in doften av frisk fukt
och kan man inte lukta det så
kanske det sjätte sinnet kickar in
och talar om att det snöar
så att man på något sätt kan utbrista:
Det var väl roligt, Hurra!!!

Lucka 18 - Önskelistan

Kära tomten

Jag hade inte tänkt skriva någon önskelista i år eftersom jag inte önskar mig något särskilt annat än att mina nära får vara friska, och jag vet inte om du är rätt person att önska det av. Jag vet inte om du och dina nissar kan tillverka friskhet i er verkstad. 

Men idag kom jag på en önskan och den önskningen hänger ihop med en annan så därför ska du få en lista med två punkter som jag kommer att bli mycket tacksam om du bestämmer dig för att uppfylla.

Jag förstår om jag är ute lite i sista minuten och att ni har bråda dagar men jag vill tillägga att jag varit snäll nästan jämt och ätit mycket spenat så förutsättningarna är bra.

PS. Önskningarna är skrivna med osynlig skrift, bara så du inte tror att jag glömt att bifoga filen. DS

Lucka 17 - Granen

Idag har jag berättat Granen av Tove Jansson för ett gäng barn, lärare och bibliotekarie. För er som inte känner till den rekommenderar jag den varmt.
I korta drag handlar den om att invånarna i Mumindalen ordnar inför jul medan självaste Muminfamiljen som alltid brukar ligga i ide hela vintern blir väckta och försöker bilda sig en uppfattning om vad alla håller på med och vad julen egentligen är. Det är humoristiskt och om man vill, lite kritiskt.

En liten flicka sa efteråt "Jag förstod varför de klädde granen som de gjorde, det var för att de brukade sova och inte visste hur man firar jul". Hon hade bildat sig en uppfattning och skapat en betydelse. Barnen berättade sedan hur de brukade klä granen.

När jag var på väg hem så tänkte jag på att det nog inte skadar att se på julen med nya eller andra ögon ibland. Att försöka bli ett mumintroll för ett ögonblick och titta på vad det är vi håller på med och vad vi vill göra och vad vi gör bara för att vi alltid gjort så eller för att det av någon anledning förväntas av oss. Att höja blicken och se på oss människor med samma värme och humor som Tove Jansson gör i Muminböckerna och att sedan som flickan bilda sig en uppfattning och skapa en betydelse.

Lucka 16 - Julledighetslimbo

Jag befinner mig i limbo mellan arbete och ledighet. Kroppsligt och mentalt går jag ned i varv, bereder mig på ledighet men måste fortsätta de sista dagarna. Det är som att dra igång en gammal båtmotor som inte vill starta så att man till slut får ro iland med hela kroppen protesterande.
Och då kommer jag till det andra limbo jag befinner mig i; Träningslimbot där jag tänker att jag nog borde träna för att känna mig piggare men där jag samtidigt inte vill att den lilla antydan till förkylning som skvalpar omkring i kroppen och får musklerna att kännas möra utan träning, ska blomma ut. Så därför tänker jag att jag kanske gör bäst i att vila...

I Dantes Inferno( Den gudomliga komedin) var limbo platsen där några av de stora filosoferna befann sig. De led inte men längtade ständigt till himmelriket och jag skulle säga att det är en ganska träffande beskrivning av mitt limbotillstånd också( utan likheter eller jämförelser i övrigt); Jag lider inte av att ta mig upp och till jobbet för jag har ett finfint arbete men jag längtar till ledigheten.
Och snart vidtar ett annat slags Inferno: man lider inte direkt av att proppa i sig julgodis och sju sorters kakor men oj vad man kommer att längta efter nyårslöftet om ett kommande, sundare liv.

Lucka 15 - Tomtebloss

"Du är inte mer än ett tomtebloss i mitt liv" hade han sagt och hon hade stått kvar ute i snön och känt sig lika förkolnad som hans uttalande lät påskina.
Ändå hade hon stannat kvar hela julmiddagen och kvällen med hans släkt och familj. Vad hade hon för val? De var långt från allt och ingen kollektivtrafik fanns att tillgå på själva julaftonen.
Han hade inte sagt att hon var utbrunnen, att hon gjort sitt, sprakat klart för honom men hon förstod det på sättet han behandlade henne. Ingen annan verkade lägga märke till något. Den förlorade sonen var tillbaka med ett nytt tomtebloss vid sin sida. Ett av många som efter användandet skulle slängas och glömmas bort.

Lucka 14 - Korghjärtat

Idag skulle jag vilja vara så liten att jag kunde gömma mig i ett sånt där korghjärta man som barn pysslade ihop och hängde i granen.
Där skulle jag sitta och gunga lätt fram och tillbaka.
Jag skulle betrakta julgransbelysningen och låta den värma mig men njuta av dunklet nere i hjärtat.
Så skulle jag sitta, ifred, tills jag kände mig redo att klättra ut och möta världen igen eller tills en god vän upptäckte mig, klättrade ner och satte sig skavfötters.

Lucka 13 - Lucia

Enligt en legend stack Lucia ut sina ögon för att ge dem till en beundrare av hennes vackra ögon.
Berättelsen förtäljer inte huruvida beundraren blev glad över gåvan, men något säger mig att uttrycket "Det blir inte alltid som man tänkt sig" kan ha runnit genom hans huvud när han stod med ögonen i handen.

Lucka 12 - Marsipangrisen

En gång
för många år sedan
fick jag en marsipangris
Den var stor och rund
och doppad i choklad
Jag skar bitar av grisen
och den räckte länge
Det var speciellt
att få en sådan stor godsak
själv
Det var speciellt att veta
att jag hade kunnat ta en stor tugga
fylla hela munhålan
med söt marsipan
men istället ta smala skivor
Det var speciellt
att ha möjligheten
men välja bort den
Att tanken på möjligheten
var
tillräcklig

Lucka 11 - Den trasiga pepparkakan

Den här julen hade hon bestämt sig och allt började bra med ett pepparkaksbak. Doften spred sig i köket och hon tänkte att det här skulle hon klara, men när benet lossnade på pepparkaksgubben som skulle från bordet till plåten och när hornen på pepparkaksbocken satt fast i skivan tappade hon tron på sig själv. Det skulle inte gå den här gången heller, hon skulle inte klara det.
Hon lämnade allt framme, tog spritflaskan ur skåpet och gick ut för att hitta någon som kunde befria henne från ångesten, men hon visste att ingen ville ta emot den. Hon visste sedan tidigare att människor vände bort blicken när de kunde ana en störtflod innanför en annan människas ögon. Att de skyndade iväg från den uppdämda massa som hotade dränka dem och deras jul om den gavs möjlighet. Hon visste sedan tidigare att de ryggade än mer från en spritandedräkt. Ändå kunde hon inte låta bli.
Snart irrade hon likt den lilla flickan med svavelstickorna i HC Andersens saga och tittade in genom fönstren där människorna åt mat, pyntade, skrattade och hade hela pepparkakor. Småningom sjönk hon ner i ett gathörn och i motsats till flickan i sagan saknade hon stickor att värma sig med, stickor som kunde framkalla de underbaraste illusioner. Men hon hade spriten.
Strax innan hon slumrade in, lutad mot en husvägg tyckte hon sig se ett sällskap komma mot henne och hon ansträngde sig, rätade på ryggen och ville förklara att hon hade misslyckats med pepparkakorna, men att hon hade försökt. Den här julen. Att hon ville försöka igen. Hon försökte säga att om hon bara kunde få till en hel pepparkaksgubbe så skulle hon också bli hel.
Men sällskapet gick i en vid rörelse förbi henne och försvann.

Lucka 10 - Julmagi

I morse när jag kom till jobbet var det nedsläckt och tomt men inne på kontoret lyste en röd stjärna och en ljusslinga. Jag nämndes inte tända lysrören i taket utan satt en stund i mörkret och blickade ut över staden.
I många fönster lyste olika juldekorationer och på vissa hus och över gatan hängde ljusslingor. Ihop med skenet från gatlamporna och bilarnas lyktor kunde man nästan tänka att hela staden var ett enda stort ljusnät, ett sådant folk brukar hänga i buskar. Om man såg vår stad uppifrån, utifrån hade man kunnat tänka på den som ett sådant.
Så tänkte jag där jag satt i den tysta morgontimman.
Genom stan, mellan affärshusen kom då en figur iklädd röd jacka gående och från min utsiktsplats med julkortsvyn av hustak upplysta av ett tunt snölager och med julljusen strösslade över allt ihop så tänkte jag att den figuren skulle kunna vara tomten.

Lucka 9 - Julkort

Jag tar fram pennorna och papper. Ikväll ska det ske. Jag ska göra julkort, som jag tänkt så länge men haft annat för mig eller däckat i gröna soffan under ullfilten.
Förutsättningarna är de rätta. Jag eldar i spisen så att jag inte behöver linda in mig i en filt. Jag sitter upprätt på en stol och inte nedsjunken i en soffa. Kanske bör jag också lyssna på julmusik, eller hellre till Musikhjälpen.
Ibland är det så svårt att ta sig för saker man verkligen vill och jag undrar varför eftersom jag vet att jag blir helt uppslukad när jag väl sätter igång? Min lilla verkstad/ateljé nere i källaren har grott igen. Där ligger projekt som ska påbörjas och påbörjade projekt i en salig röra med andra saker som bara hamnat där och jag tänker att på jullovet när det finns mycket tid, då ska jag rensa där, och jag riktigt längtar.
Ibland kan jag bli förfärad över hur fort livet verkar gå och hur mycket jag vill göra och hur jag ska få detta att samsas. Det positiva med det är att jag aldrig någonsin har tråkigt.
När jag var yngre gjorde jag allt på en gång av rädsla för att livet kunde ta slut när som helst; skaffade barn, utbildade mig, jobbade, försökte få en relation att fungera. Nu är jag lugnare, har tillit till att var sak har sin tid, kanske också för att jag hunnit med de saker som jag tyckte var livsviktiga.
Kanske har jag skrivit om det här förr, det känns bekant, eller så är det bara för att jag umgåtts med mina tankar tidigare.
Men även om jag känner mig så pass lugn och tillfreds att jag kan kosta på mig att slumra till i soffan då och då så behöver jag ibland ta mig i kragen, sätta mig rakryggad på en stol och ta itu med det jag vill.
Fast nu har jag skrivit så länge att jag knappt hinner med några julkort innan mitt yogapass. En liten stund i soffan kanske inte skadar...eller näh!

Lucka 8 - Änglar

Jag har en ängel i varje rum

året om

inte enbart vid jul

De är lite udda

Inte sockersöta

men änglalika

De vakar över rummen

håller uppsikt

blickar ut

Jag ser dem

och påminns om andra

levande änglar

människor

jag är tacksam

över att få känna

som håller uppsikt

som fångar

om man faller

Lucka 7 - Julstäda

Julstäda, Jultvätta, Julstryka, Juldiska ...om man sätter Jul framför alla vardagssysslor som blivit liggande i drivor under en intensiv arbetsperiod så kanske de får ett annat skimmer och blir roligare att ta itu med.
Då kanske det inte gör så mycket att min plan att bli En välordnad människa gick i stöpet.
Och så kanske man hittar något uppslukande när man går igenom gamla grejor, något som man inte visste att man saknat förrän man finner det. 
Och så hittar man massa skräp också, som kan rensas bort, så man känner sig lättad.
Och så kan man passa på att tänka på tillvaron. På vilka tankar, värderingar, relationer, känslor, handlingar som man är glad över att finna hos sig själv och vilka man bör göra sig av med.
Så kan man göra och gå mot julen med lätta och medvetna steg och så småningom in i det nya året.
Dags att Julrensa avloppet. Oj så det skimrar! Vad kul det ska bli!!

Lucka 6 - Julklappsinköpardagen

Morgon: Ska bli kul det här!!!

Förmiddag: Trivsam julmusik. Fina saker. En liten påse som dinglar i takt med strosande steg.

Lunch: Tomma stirrande ögon. Matintag.

Eftermiddag: Irriterande julmusik.Trängsel och köer. Allt för många saker. Alldeles för stora affärer att leta efter klappar i.  Ett flertal påsar bärs upp lika klädsamt som det dåliga humöret.

Middag: Tomma stirrande ögon. Matintag.

Kväll: Äntligen ett år till nästa gång... men näh...har inte hittat alla klappar!!!

Natt: Kanske jag kan tälja några smörknivar!!!

Lucka 5 - Lussebullsberg

I det lilla lilla huset i den stora mörka skogen bakades det berg av lussebullar
så många att det inte gick att öppna fönstren eller dörren utan att det ramlade ut gula bröd
Det slutade aldrig knådas och formas och doften av saffran stod tät runt huset
Bagaren ville mota bort mörkret och kylan med värmen från ugnen och lystern från brödet
Snön smälte bort runt omkring och stugan glänste som guld
Från när och fjärran vallfärdade folk, följde den ringlande doften in mellan träden
De åt sig in genom barriären av bullar
och bagaren fann att det fanns fler sätt att mota bort mörker och kyla
med huset fullt av gäster

Lucka 4 - Stillhet

Jag vet inte hur det är med er men jag förknippar advent och jul men stillhet.
Visst kan den tiden också innebära myllrande folkliv på julmarknader, fester och i köpcentrum under julhandeln och kanske firas julen med en stor släkt och mycket sorl, och det kan vara underbart.
Men för mig är lugnet viktigt och de gånger det har varit stressigt eftersträvar jag att stanna upp när jag hör julmusiken som strömmar ut från affären och lyssna till vad de egentligen sjunger, att sätta mig ner och betrakta det pågående myllret. Men så är jag också av kontemplativ natur och har stort behov av att vända blicken inåt och  vara stilla med mina tankar.
En brinnande ljuslåga får symbolisera den stillheten. En ljuslåga som med sin värme och som trots sin ständiga verksamhet/rörlighet( att brinna) kan verka orörlig.
För mig är det eftersträvansvärt, att vara fullt levande, fullt närvarande i stillheten.

Lucka 3 - Klappar

Hon gav klappar fyllda med kärlek

både inslagna

och sådana 

som bestod av en handpåläggning

De värmde mottagarna

som glögg i vinterkvällen

och

fick dem att tindra 

som juleljus

Klapparna var lätta

men sprängfyllda

och gav mottagaren

det den inte alltid visste

att den mest av allt behövde

Lucka 2 - Going nuts

Julen är verkligen en tid då det finns möjlighet att "go nuts" på alla tänkbara sätt.
Vare sig det handlar om att dekorera huset med blinkande lampor eller ställa fram hundratals tomtar som väntat i skåp hela året eller köpa julklappar och laga mat till plånboken och bankfacken är tomma och magarna spänner, frossa i glitter eller baka kakor, det finns något för alla smaker, böjelser och begär.
Julen kan vara en tid av överdåd och extra allt, en tid att ta ut svängarna och kasta av lagomkappan - om man vill.

Jag går verkligen och bokstavligen "nuts", fast egentligen inte specifikt när julen nalkas.
Mitt nötintag är i det närmaste konstant under hela året men det som skiljer julen från övrigt nötande är att jag köper dem med skal och knäcker själv.
Och på nåt sätt blir det tydligare då än om man köper en påse nötter i naturgodishyllan, det att man faktiskt äter något med potentiell kraft att bli ett träd och att det trädet kan ge upphov till många andra nötter och att om man börjar tänka på hur man berövar nöten dess möjlighet till detta kan risken finnas att man blir "nuts" på riktigt.
Så istället tänker jag på hur oerhört sprängfylld med nyttigheter en sådan liten nöt måste vara och att jag kanske kan få något av dess energi. Så jag knäcker och tuggar, lite lagom "nuts".

Julkalender - Lucka 1

Välkommen till min julkalender! Varje dag kommer jag att posta en text kring något som vi förknippar med adventstid och jul. Det kan bli långa eller korta inlägg beroende på vad annat jag behöver göra. Hoppas du är med och "öppnar en lucka per dag"!

Lucka 1

Adventsstjärnor

Så hänger de i fönstren och sprider sitt ljus. Så välkomna i vintermörkret. Men innan de är på plats, varje år, funderar jag på hur det är tänkt att man ska sätta upp dem. Varje år tänker jag att mitt sätt nog är ett hittepå. Varje år tänker jag också att de kanske börjar brinna. Hur vet jag egentligen att inte glödlampan nuddar pappen och bränner hål.
Men min oro skingras så snart de lyser upp mitt liv och jag tänker att jag aldrig någonsin vill ta ner dem. Så tänker jag varje år till någon gång i januari då jag plötsligt får en oemotståndlig lust att plocka bort dem.
Då har de gjort sitt. Så får de ligga i källaren.
I år hade en stjärna gått sönder, inte en av papp utan en med led-lampor. Hallfönstret är mörkt och sorgset och lite jag med. Jag vill laga men vet inte hur. Kanske trä i en annan slinga. För jag tänker att den inte har gjort sitt än. Att den kan mer än så. Att det räcker med att den får ligga i källaren under större delen av året, att den inte ska behöva ligga i soporna, för den är fortfarande fin, bara slocknad.
Och jag tänker på människor som av någon anledning slocknat men som fortfarande är fina om bara någon bemödar sig att se det.
Och jag tänker att advent kan vara en sån tid då man bemödar sig och ser och lyser upp.